Verklighet är fantasi

 

Jag har ett mönster jag alltid brukar måla på mina teckningar. Det föreställer ingenting men ser himla nice ut. Barnen i skolan brukar alltid säga: "Wow, vad är det för nåt?" Då säger jag bara "Ett mönster". Då brukar dom fråga "Ett fantasimönster?". "Ja precis", säger jag. Då säger de "Så det är inte på riktig alltså?" Då blir jag alltid så himla ställd. För dethär mönstret finns ju på pappret jag har ritat. Det är ju verklighet, även om det kommer från min fantasi. Allting vi ser är ju nästan påhittat av oss. Ett bord är ju lika mycket fantasi som mitt mönster.

 

Har tänkt mycket på dethär med fantasi och verklighet. Och är väldigt rädd för att jag inte ska kunna skilja på det. För jag fattar verkligen inte riktigt skillnaden. Varför skulle nånting vara mindre på riktigt om det bara finns i mitt huvud? Det är ju lika mycket där även om ingen annan ser. Känslor till exempel. Hur ska någon kunna veta om en känsla är på riktigt? Om jag säger att en film är läskig så är den ju det. Även om någon annan förnekar det. En åsikt är subjektiv. Finns det en objektiv verklighet?

 

Solen finns. Träd finns. Krukor finns. Kuber finns. På vilket sätt finns dem? På det sättet jag uppfattar dem. Och det kanske inte är på samma sätt som du eller han eller hen uppfattar dem. Så hur ska någon veta hur den objektiva verkligheten ser ut? Det är nog bara Gud som vet det. Eller en elektronisk robotmygga med röda googles som kan leta sig in i folk, djur, växter och stenars hjärnor och se allt från deras perspektiv. Det jag vill komma till är att även verklighet är fantasi. En stol är ju ett påhitt från nåns fantasifulla hjärna. Man har byggt och konkretiserat den. Alltså är den verklig. Men om man aldrig hade byggt denhär stolen hade den ju ändå inte varit overklig. Den hade fortfarande funnits i personens hjärna. Fantasi är verkligt!

 

HEJHOPP/ FAO