Insikt nr 1
Jag är bara ett resultat av min omgivning. Under mitt halvår i London har jag börjat förstå saker och ting jag inte visste att jag inte förstod innan. Vi kan kalla det insikter. En sak jag förstår nu som jag inte tänkte på innan är hur otroligt mycket vi formas av vår omgivning. Jag tror att människors personlighet enbart formas av omgivningen. Jag tycker att man börjar märka på vänner nu när vi slutat skolan vilka som har haft en ”trygg” uppväxt och vilka som har haft en ”otrygg” uppväxt. Till exempel har jag alltid undrat hur det går ihop när en vän som är väldigt duktig i skolan och det går bra för, tar droger. Är det för att hen bara njuter av det, som att dricka alkohol för att ha kul. Nej det är såklart för att hen inte är fullt trygg med sina föräldrar.
Jag såg en dokumentär om vad som hände med skinheadsen som var stora på 80-talet. Skinheads som ofta ses som nazister är inte skinheads för att de en morgon kom på att alla människor tillhör olika raser som är olika mycket värda. De är skinheads för att de är otrygga och söker kärlek och samhörighet med andra. Det blir en otroligt tajt gruppkänsla i och med att de står för något som ingen annan står för. Det är dom mot resten.
Jag har också tänkt på varför jag har blivit den jag blivit. Varför är jag feminist till exempel? Antagligen för att mina föräldrar är väldigt jämställda och för att mina vänner också är feminister. Ni andra på den här bloggen har antagligen format mig otroligt mycket. När jag träffat många nya människor här i London har jag börjat tänka på hur lika VI är. Jag träffar oftast människor som inte är så lika mig. Det är ju såklart inte slumpen som har förenat oss utan det är vi som har format varandra till att bli lika.
Men jag tror även man kan hitta anledningar i varje lite detalj i vår personlighet. I och med den tanken är jag otroligt tacksam över att jag haft en så bra omgivning. Jag kan även förstå andra människor som är min motsats. Jag kan bli väldigt arg på människor som inte tänker som jag men egentligen är det inte deras fel. Samtidigt börjar jag tvivla på mig själv och undrar vad moral är egentligen. Om alla människor är ett resultat av sin omgivning är det omöjligt att veta vem som tänker ”rätt”. Jag vet inte ens om jag själv tänker ”rätt” i frågor som jag tycker är självklara. Till exempel jämställdhetsfrågan. I och med att jag är ett resultat av min omgivning känner jag inte att jag kan vara stolt över mig själv eftersom det egentligen inte är jag som har lett mig dit jag är.
Detta leder även till tanken på barnuppfostran. Som förälder har man en otrolig makt att ”skapa” en annan människas personlighet. Det betyder ett stort ansvar. Man måste få till alla små vardagliga vanor till en fördel för barnet. Till exempel så köpte föräldrarna jag bor hos ett memory-spel till barnen med historiska konstverk som bilder. Det gör att barnen kommer känna igen många kända konstverk i framtiden utan att behöva anstränga sig för att lära sig dom.
Denna insikt kanske ni inte ser som någon nyhet men det jag upptäckt är att det är väldigt uppenbart och att alla detaljer kan förklaras. Kanske svårt att få fram i bara text.
-Maria