Början på min oskrivna Novell!

Jag knep åt mina tår runt bryggkanten och lutade mig framåt. Där möttes jag av min spöklika spegelbild, mina ögon var fylda med tårar, men tomma av liv och min hud var alldeles likblek trots att det var mitt i Juli. Jag tittade ner på mina beniga fötter. Den gamla, nästan fallfärdiga, bryggan kittlade under dem. Jag vände mig om för att försäkra mig om att ingen såg på! Vad spelade det för roll? Alla borde ha sett på, sett hur jag mått! Där fanns dock inget, inte ens ljudet av en vind, eller ett knakande träd. Det fanns ingen i hela världen som visste vart jag befann mig. Jag vände min blick tillbaka mot vattnet. Det låg alldeles vindstilla och spegelblankt och solen speglade sig svagt. Det måste ha varit den finaste dagen på hela året. Blandningen mellan tårar och solstrålar gjorde det allt svårare för mig att se klart, mitt synfält var tillslut som ett frostat glas.

Då började tankarna cirkulera som svarta textrader i mitt huvud:

"Vad är jag för en ynklig människa, som inte kan stå upp för mig själv? Jag måste vara den svagaste och mest ensamna människa i hela världen.  Det måste vara sant det som jag altid trott, jag passar helt enkelt inte in i deras perfekta värld. Min plats är inte här med dem." 

Jag började föreställa mig bilder på hur min familj, deras vänner och mina vänner var samlade vid vår gård. De skrattade och såg folkligt lyckliga ut, men jag var inte där. Inte för dem. Jag gick runt bland dem och försökte få kontakt, men ingen varken reagerade på att jag var där eller nämnde mitt namn.

Paniken som legat och lurat la sig snabbt över mig som ett tungt hängande moln. Nu stack det inte bara under fötterna utan även i händerna, huvudet och bröstet. Jag blickade ner och såg hur min T-shirt rörde sig av mitt hjärtats snabbt pulserande slag. "Det här är min enda utväg nu", tänkte jag. Jag slöt min ögon och tog det djupate andetag jag kunde, som om det var det sista jag någonsin skulle ta. Sen öppnade jag ögonen igen, slappnade av i tårna, sträckte ut mina armar och lät mig själv falla handlöst ner i vattnet.