Berättelsen om ett leende
25.10.2013 19:07
Jag finns alltid där, redo att nå ut, men ibland hålls jag inne, faststängd i en trut.
Som om vissa inte förstod, att jag är det viktigaste de har, varpå de kämpar och sliter för att hålla mig kvar.
Men vi vet nog alla att det tillslut kommer en tid, då inte ens en trumpen kan vinna denna strid. Sakta, men säkert, bryts deras ilska ner och med mitt arbete avklarat går jag bara runt och ler.
- Anton